Under flertalet år fram till slutet av 90-talet har Kinnekulle slalombacke drivits i olika konstellationer och varit öppen vintertid till gagn för såväl gammal som ung.

Efter att de meterologiska förutsättningarna förändrades under den senaste tioårsperioden har backen varit stängd under de senaste vintrarna. Det finns dock hos allmänheten en mycket stark uttalad vilja att backen åter ska kunna öppnas igen.

Redan på 30-talet startade några entusiaster, som insåg Kinnekulles alpina möjligheter, med utförsåkning. De första åren höll man till i Prinsessbacken på bergets västra sida för att sedan på 40-talet hugga ner träd och anlägga nuvarande backe på östra sidan.

På 50 och 60-talet, då verksamheten drevs av Lidköpings vintersportklubb var gyllne år med kalla och snörika vintrar.

Intresset exploderade i slutet av 70-talet i och med Ingemar Stenmarks stora slalomframgångar. På 80-talet höggs en ny parallell backe intill den stora backen och det investerades i en ny släplift som gick ända upp till toppen, först då kunde hela backens fallhöjd på 120 meter utnyttjas. Dessutom köptes en pistmaskin och snöfläkt. De milda vintrarna i slutet av 80-talet och hela 90-talet innebar slutet för dåvarande ägare och hela anläggningen gick i konkurs med stora skulder.

Efter noggranna meterologiska efterforskningar och ekonomiska kalkyler beslöt några entusiaster att åter satsa på Kinnekullebacken 2004 Satsningen krävde en stor och genomgripande investering i toppmodern snöanläggningsteknik med 27 snökanoner som täckte in hela anläggningen. Dessutom ny större vattenreservoar (dammen), ny pistmaskin m.m. Hela backen omformades med hjälp av schaktmaskiner för att passa den senare tidens krav på attraktiv skidåkning, då framför allt carving och snowboard. Ambitionen är även anlägga en funpark i en av nedfarterna. Tack vare den toppmoderna snöanläggningen har Kinnekullebacken kunnat hålla öppet alla säsonger, förutom 07-08, sedan starten 2004.

Design och kodning Sjöö:s Webbfix